allt och allt och allt igen.

haha, hjärnan är en konstig sak och jag har så mycket att göra med den att jag inte vet var jag ska börja. den lyckas sortera ut saker, den skapar kriser men den löser dem också. och jag är glad. och lessen. och allt man kan känna på samma gång. men jag är stark. och jag har världens bästa vänner i min omgivning, gamla och nya. och jag litar på dem till hundra procent. och jag vet att de älskar mig. alla på sitt sätt. och jag vet att jag älskar mig. på mitt eget lilla sätt. och det känns så bra. och så svårt. och så kämpigt. men så värt att kämpa för. jag vet att jag kommer vinna livet. jag vet att jag kommer att bli pigg och glad och orka ta tag i allt någon gång. fast jag vet att det kommer ta tid. och det får väl göra det. och just nu så får det väl vara okej att jag har cepemongopanik över att försöka ha jobbrutiner och att jag helst vill sova hela tiden. det kommer att gå över. till slut. jag älskar att skriva precis vad som faller mig in och inte bry mig om vad som är grammatiskt korrekt och använda hur många punkter och konjunktioner som jag känner för. och jag älskar er alla. ingen nämn, ingen glömd. ni är mina hjältar. varenda en av er!

kraschlandar. söker sömnen som kan hålla mig borta från verkligheten. illamående och tårar och jag förstår inte varför jag förtjänar att må såhär. och varför jag aldrig lär mig.

kuk kuk kuk kuk kuk.

06.18

godmorgon. klockan är 06.18 och jag är vaken. vaknar av smärta i tandköttet, jag vill verkligen bli frisk. för att det är värdelöst att sova ensam. för att det är värdelöst att ha ont. för att det är värdelöst att inte kunna pussas.

igår tog vi en roadtrip ut på landet, danne, cia, johan och jag. vi drack kaffe och åt småkakor med min familj och hämtade tält inför peace&love. det var fint. jag gillar att jag har vänner som gör att jag skrattar tills jag får ont.

nu ska jag försöka få i mig en banan och titta på ett avsnitt vänner eller två.

jag + immunförsvar = falskt

mitt immunförsvar måste vara bland det sämsta som finns. och imorgon är det tänkt att jag ska jobba min första posten-natt. 10 timmar. då är det inte en höjdare att vara förkyld. det är till och med motsatsen till en höjdare.

och nu får jag smäs där vänner vill umgås med mig och jag hade velat umgås med dem, känns som det var länge sen jag gjorde det. fast det kanske det inte är... hur som helst spelar det ingen större roll då jag sitter och samlar energi för att orka ta en dusch. men jag har sytt världens gulligaste tygpåse och är stolt över mina sömnadskunskaper. så det gör vi tummen upp för!

kukigt

ibland så önskar jag att..... jag kan inte formulera det för jag vet inte riktigt vad jag menar. kanske att jag bara skulle kunna skita i omgivningen och leva utan att behöva bry mig om vilka konsekvenser som följer. att jag skulle kunna formulera saker så jag inte blir missförstådd och inte sätta upp väggar mellan mig och folk jag älskar för att jag är livrädd att jag inte räcker till.

jag önskar också att jag skulle kunna titta på mig själv i spegeln utan att känna ett sting utav äckelkänslor.

jag önskar jag var lite piggare, lite bättre, lite smartare och lite längre fram. fast jag vet att jag är där jag är nu och det är helt okej. stora delar av tiden är det till och med mer än okej. det är faktiskt jävligt bra. fast nu är jag ensam och då blir saker så snabbt mycket sämre. mycket svårare och jag äter fel sorts mat och somnar på fel tid på dygnet.

jag kanske lär mig det också. någon gång i framtiden. fast just nu vill jag helst sitta ihopkrupen i en stol i ett sjukhusrum och prata om ingenting med johan.

det där suget igen.

jag måste sluta köpa böcker. trots att de är så jävla fina så man vill krama dem och klappa på dem tills man dör. och på pocketshoppåsen står det självsäkert "jag är obegripligt intellektuell." jag måste säga att jag inte känner mig obegripligt intellektuell faktiskt... men böcker är bättre än mat. och det är faktiskt helt sant.

en gång till

trött. igen. jag har varit trött hela helgen. sovit. vaknat. gäspat. somnat om. mitt huvud är inte riktigt med på vad som sker. och jag känner mig tjock. heja.

stirrar utan att se. mycket intressant.

igår och idag och igår

igår gick jag i botaniska trädgården och i änggården. jag gick där, ensam på morgonkvisten och lyssnade på fåglarna och träden och mina egna steg. kände mig ett med naturen och det var välbehövt, som om jag behövde rota mig, kopplas till naturen, växa och omvandla klorofyll. andas. jag vet inte hur jag ska förklara det men det kändes som om allt var som det skulle vara. och det var fint.

idag har jag besökt en dietist. och pajat mitt trådlösa nätverk. och snart ska jag på studentmottagning.

igår målade jag kurbits på ett trolldegsdjur. och var med mina fina flickor. och var trött i johan, cia och dannes sällskap.

sommaren har kommit till stan. igår var det tvåårsdag för mig och min lägenhet, mig och göteborg. människor omkring mig gör mig både besviken och hoppfull. men jag plockar upp dem och de plockar upp mig och jag har inte känt mig så stabil som jag gör just nu på väldigt länge. inte ens saker med grädde och fett i ger mig panik. bara ett litet fladder av olust men det går över och jag riktar ansiktet mot solen och ler istället.

önskar jag hade tid till att redigera alla bilder som bara blir fler och fler och fler men all tid går till att fotografera det fina jag upplever och skratta åt johan när han citerar katla. och det är helt klart värt att lägga tid på.