eller en kick i solar plexus...

jag var inte riktigt beredd. jag var inte riktigt på det klara om hur mycket jag faktiskt blev sårad, hur krossad jag blev, hur mycket skada min tillit till andra människor tog. det känns som ett slag i magen, att inse att jag faktiskt tog så pass mycket skada, en skada som troligtvis kommer ta sin tid att läka. var hittar man plåster för denna typ av smärta?

det känns som om att jag istället för att orka ta till mig min fantastiska omgivning gömmer mig, för man kan inte riktigt lita på det man ser framför sig. jag visste att historien med j&c sårade mig, skadade mig. jag drömde trots allt domedagsdrömmar. det var ett svek jag inte trodde jag skulle behöva hantera då jag trodde att vännerna jag har aldrig någonsin skulle försätta mig i den sitsen. jag hade fel. men jag trodde jag var stark nog att inte låta det förstöra min syn på omgivningen, på människor. nu är jag inte riktigt säker längre. och det känns så sorgligt. jag avskyr att de gjort detta mot mig och jag intalar mig själv att jag är värd så mycket bra saker. men jag behöver något som får mig att tro på det. för jag vet hur duktig jag är på att ljuga för mig själv, när det passar.

week end.

i helgen har jag:
träffat g.
ätit kings heads buffé.
fått lite massage.
kramat och klamrat mig fast vid johan och cia i johans soffa medan vi vackert sjöng "kärlek är ett brev skickat tusen gånger".
druckit massa baileys.
blivit lite full. igen.
pussat petter utanför en av andra långs strippklubbar.
tagit hand om marv.
varit på hasselblads center för tredje gången på tre dagar.
börjat läsa i min kurslitteratur.
nästan somnat på min soffa.
sett ut precis som maja, klädmässigt.
haft fyra vackra flickor och två fina pojkar i min soffa.
firat christopher.
pussat gabbens pussvänliga kinder. igen.
åkt hem tidigt. igen.
tappat bort orken. igen.

så mycket magi. så lite ork. jag tror jag är sociallt utbränd. och tömd på all motivation. jag önskar jag kunde fotografera allt, men jag orkar inte lyfta upp kameran tillräckligt högt för att sikta på molnen.

jag gick och tittade på hasselblads utställning, mellan mina ärenden på stadens gator. det var magiskt, mina hårstrån reste sig, så att jag måste sett ut som någon bisarr typ av flugsvamp eller något. alldeles knottrig. någon gång, någon gång i framtiden, vill jag också kunna ta bilder som folk blir knottriga utav. jag köpte en bok med massa fina polaroider i, i bokhandeln i konstmuseet. den var på rea. sedan vann jag en polaroidkamera på tradera. jag hoppas den fungerar. jag hoppas jag också kan ta magiska bilder. nu ska jag bläddra i min nya bok och äta digestivekex i min ensamhet.

jodå. jag sov till tre idag. och det gör ingenting, för jag har absolut ingenting jag behöver göra. det är vad jag inbillar mig i alla fall. fast det är en liten vit lögn. som jag väljer att bortse ifrån. som vanligt vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, skriver mest för att se vad som väljer att komma ut. jag drar fingrarna genom mitt korta och sömnrufsiga hår och tänker att jag inte vill någonting. ingenting alls. fast det är också en lögn. jag ljuger alldeles alldeles för mycket, speciellt för mig själv. förhoppningsvis är det bara jag som förlorar på det. saker och ting ändras och saker händer så snabbt, utan att man visste att de skulle ske. det är spännande, förväntan i mitt hjärta. jag är bara livrädd för att allt ska falla sönder och lämna mig skakandes i mitt badkar. jag undrar i mitt stilla sinne hur mycket ett hjärta klarar, hur hårt man kan pressa det? innan det säger "nej, nu får det fanimej vara nog. nu orkar jag inte med den här skiten längre. hejdå!" det är nog tur att hjärtat är kroppens starkaste muskel. fast det kanske också är en lögn, vad kan man egentligen lita på här i livet? man kan bara lita på att man en gång ska dö. det är känns i alla fall säkert.

varje liten del skriker. men jag tror jag mår okej. jag känner mig rätt stark ändå, på något sätt. i höst kommer jag ha en flickvän i staterna. och jag har pussat på en av de snyggaste tjejerna på kings head och jag går hem i tid, innan jag blir för trött för att bry mig.

girls night...

cia och jag har haft en mycket balanserad tjejkväll. tjejig drink & snus. sex and the city och högläsning ur scum manifestet. bra för hjärnan och hjärtat.

jag är lite häftig. och jag är modig. och det känns faktiskt väldigt bra. jag är värd att vara grym. har lovat cia att vara stolt över mig själv hela dagen, det tänker jag vara. och så är jag väldigt sunkig och ska ta mig en fin dusch nu.

ni där

maja. sus. björn. andrés. leo. gabbe. cia. danne. kim. frida. lite extra fina. (och du med bengt. jag tänker på dig fast jag inte vill. först skrev jag tänder istället för tänker. pinsamt. hoppas du läser detta inlägg. he he.)