jag var inte riktigt beredd. jag var inte riktigt på det klara om hur mycket jag faktiskt blev sårad, hur krossad jag blev, hur mycket skada min tillit till andra människor tog. det känns som ett slag i magen, att inse att jag faktiskt tog så pass mycket skada, en skada som troligtvis kommer ta sin tid att läka. var hittar man plåster för denna typ av smärta?
det känns som om att jag istället för att orka ta till mig min fantastiska omgivning gömmer mig, för man kan inte riktigt lita på det man ser framför sig. jag visste att historien med j&c sårade mig, skadade mig. jag drömde trots allt domedagsdrömmar. det var ett svek jag inte trodde jag skulle behöva hantera då jag trodde att vännerna jag har aldrig någonsin skulle försätta mig i den sitsen. jag hade fel. men jag trodde jag var stark nog att inte låta det förstöra min syn på omgivningen, på människor. nu är jag inte riktigt säker längre. och det känns så sorgligt. jag avskyr att de gjort detta mot mig och jag intalar mig själv att jag är värd så mycket bra saker. men jag behöver något som får mig att tro på det. för jag vet hur duktig jag är på att ljuga för mig själv, när det passar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar