2010

nyår. imorgon är det dags igen. klä upp sig och sätta på leendet och hoppas att januari kommer magiskt göra allting fantastiskt. nytt år, detta året kommer bli året som jag minns, året som kommer förändra allt. men det händer ju inte, inte om jag inte gör det själv. så istället tänker jag att detta året kommer vara precis som alla andra år, förväntningarna tänker jag inte höja. om jag bara får vara glad och sova hyfsat väl så är jag nöjd. mer än så begär jag inte, för jag lever i den verkliga världen, och den verkliga världen bryr sig faktiskt inte om mig. ska något ske så är det upp till mig. och att vara lite glad och sova är inte allt för högt satsat. eller? 

om jag kan fortsätta som jag gör. inte ge bort delar av mig själv. jag är hellre ensam och hel än ensam och trasig och ledsen. och jag sover hellre avdomnad av sömntabletter än att inte sova alls. 

jag vill skratta allt rakt i ansiktet. så känns det. gott nytt!

dagens fina:
en man stod i blått strålkastarsken på konstmuseet och log brett när personen han väntade på närmade sig.

albins snuspanik som yttrade sig i tunnelseende.

inköp av dylan-vinyl samt en bok som heter things you should know för nästan inga pengar.

finaste antikvariatet i staden har en fin skyltning.
leverans av två fotoböcker som farmor och morföräldrar ska få i julklapp. 

förväntan inför anjas kakbak!

finaste på posten idag var lätt att koda brev till elfenbenskusten och sven i eslöv.

nu fan.

så kan det gå, jag är sömnlös nog för två. på vägen till skolan i bitande kyla bestämde jag mig för att nu är det fan nog. nu tänker jag försöka sluta vara bitter och cynisk och less, för det funkar ju uppenbarligen inte. från och med nu ska jag bara erkänna bra saker, och försöka att hitta dem, trots hur jävla bäcksvart det känns.

exempel på bra saker idag: 

underarm med zebraränder-tatuering

halsdukar på kalla statyer

tobbes tintin-lugg

albins korkskruvar

andreas dåliga ordvitsar med illustrationer

kaffe

roliga stavningar (hämorröjder, fast det var i söndags)

män som röker pipa (det var också i söndags)

liknelser som "ditt hår är som en hjord av getter"

flugor som är sugna på rädisor

kom igen lena

och imperiet. 

inte så jävla illa ändå.

fan. det sämsta med att vara kvinna är att man ibland när man försöker sova, får panik och tror att man är gravid. trots att det inte är möjligt. så nu måste jag köpa ett graviditetstest, bara för att lugna ner min mongohjärna.... jungfrufödelse är ju inte så jävla vanligt, men tillräckligt läskigt för att jag ska få panik. eh.

tänkte bara skriva att idag har inte varit helt åt helvete. jag såg en gubbe röka pipa och jag satt hemma hos familjen risberg i några timmar. lyckades även träna och inte äta alldeles för mycket saker som ger mig panik. tänkte att jag skulle skriva ner det här så att jag kan titta tillbaka och se att allt inte alltid är misär. nu ska jag sova i minst 10 timmar, igen.

jag intalar mig själv att jag inte längre bryr mig. det är så det känns, att jag inte längre orkar stå emot, ha mina åsikter. jag känner mig bara oändligt jävla ledsen. 

men jag fotograferar i alla fall. och jag råkar träffa på maja och jesper i ett snötäckt haga. och att maja har fått lite av allt det som hon är värd att få här i livet betyder mycket. jag hoppas hon är gladare än vad jag är. jag vill att hon ska vara det. nu ska jag försättas i zombiestadie igen. sömnpiller, slår ut min hjärna och låter mig vakna som en zombie imorgon. men det spelar ingen roll. same shit different day som man säger.

hej hej hemskt mycket hej. jag sitter här nu igen. med pannan i händerna och försöker förstå vad fan det är jag letar efter. vad jag saknar. vad det är som håller mig vaken. och vad det är som gör mig så trött (även då jag sovit). 
ensamheten känns så överväldigande och så brutal och så brutalt verklig. jag är väl inte så trasig? det kan jag väl inte vara? hur i helvete går det till, att vara ensam i ett rum fullt av vänner?

det är läskigt, känslan av att fan inte veta någonting alls. 
jag tror inte jag får några svar genom att skriva här, jag vet inte om någon läser, eller om någon alls förstår vad jag skriver om. det enda jag vet är att fingrarna rör sig utan att jag egentligen säger till dem och de slutar inte förrän de slutar. det enda jag vet är att det uppfyller något att skriva här, även om jag inte vet vad. 

synd att jag bara upprepar mig dock. jag skriver samma saker om och om igen. jag känner samma saker om och om igen. synd att det inte blir bättre. synd att även om jag mår bättre så faller jag tillbaka i gamla vanor, både de dåliga och de bra. synd bara att det känns som att de dåliga alltid är tusen gånger starkare. och mer närvarande. synd att jag inte bara kan känna mig nöjd. lycklig. delaktig. meningsfull. 


nej, ensam, bitter, ledsen och tjock är det nya svarta har jag hört. hej då.