jag intalar mig själv att jag inte längre bryr mig. det är så det känns, att jag inte längre orkar stå emot, ha mina åsikter. jag känner mig bara oändligt jävla ledsen. 

men jag fotograferar i alla fall. och jag råkar träffa på maja och jesper i ett snötäckt haga. och att maja har fått lite av allt det som hon är värd att få här i livet betyder mycket. jag hoppas hon är gladare än vad jag är. jag vill att hon ska vara det. nu ska jag försättas i zombiestadie igen. sömnpiller, slår ut min hjärna och låter mig vakna som en zombie imorgon. men det spelar ingen roll. same shit different day som man säger.