ibland så önskar jag att..... jag kan inte formulera det för jag vet inte riktigt vad jag menar. kanske att jag bara skulle kunna skita i omgivningen och leva utan att behöva bry mig om vilka konsekvenser som följer. att jag skulle kunna formulera saker så jag inte blir missförstådd och inte sätta upp väggar mellan mig och folk jag älskar för att jag är livrädd att jag inte räcker till.
jag önskar också att jag skulle kunna titta på mig själv i spegeln utan att känna ett sting utav äckelkänslor.
jag önskar jag var lite piggare, lite bättre, lite smartare och lite längre fram. fast jag vet att jag är där jag är nu och det är helt okej. stora delar av tiden är det till och med mer än okej. det är faktiskt jävligt bra. fast nu är jag ensam och då blir saker så snabbt mycket sämre. mycket svårare och jag äter fel sorts mat och somnar på fel tid på dygnet.
jag kanske lär mig det också. någon gång i framtiden. fast just nu vill jag helst sitta ihopkrupen i en stol i ett sjukhusrum och prata om ingenting med johan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar