jag vet inte alls vad det beror på. men är jag här för länge så kommer allt tillbaka. trots allt mitt slit så kommer alla dumma tankar och all panik tillbaka och jag känner mig som om jag vore femton och oändligt osäker och ledsen osv. men. det är bara ett dygn kvar. snart kan jag åka tillbaka till staden, där jag kan känna mig som mig och leka med folk i biskopsgården, eller på den dåliga gatan, eller sitta och dricka kaffe efter kaffe på biblioteket.