vi pratade om mat, jag och min underbara fina rara terapeut. jag kommer på mig själv att sätta upp en slags vägg, en fasad om att jag är präktigare och klokare än jag är. vi pratar om hur det är och vad som är jobbigt och jag ljuger inte, men jag tror jag vinklar saker och ting för att skydda något. mig, eller andra. eller kanske allt på en gång. vi pratade om matdagboken jag skrev för mer än ett år sedan, matboken som jag får panik av att bara bläddra igenom (fast det säger jag inte) och min terapeut föreslår att jag kanske ska börja med en igen för att se hur det ser ut och jag säger "jo, det vore väl kanske smart" medan hela mitt inre skriker av panik. jag berättar inte att jag är rädd, att jag är livrädd för att se allt jag äter på papper. konkret. det får mig att aldrig vilja äta igen. och så vänder det på allting (som jag visste att det skulle göra) och idag äter jag popcorn till lunch. som en dålig människa.
egentligen vill jag bara vackert lesbiskt panikhångla med maja, röka vattenpipa och dansa i trygghet. och bli frisk. det vore också rätt bra.
ja. matdagböcker är det vidrigaste konceptet i universums historia, och det är alldeles för lätt att säga saker som terapeuter vill höra så att man kan gå därifrån sen och må kukfittligt. jag vet inte varför! men när jag har tagit reda på det lovar jag att berätta.
SvaraRaderatack <3
SvaraRadera