jag gör mitt bästa för att somna om. timmar av drömsömn är det viktigaste jag har. men varje gång jag sluter ögonen svider de som om jag skulle vilja gråta. jag vill inte gråta, jag vill sova och helst inget annat än att sova. jag känner mig nästan varm, men räcker inte riktigt hela vägen. jag känner mig nästan ledsen, men räcker inte riktigt hela vägen. jag känner mig nästan glad, nästan nöjd, ja nästan nästan lycklig men jag räcker inte hela vägen. inte alls hela vägen. något som skulle kunna vara så nära, något som borde kunna vara så nära är ändå så fruktansvärt magiskt och helt ologiskt långt långt borta.
istället för att somna kurar jag ihop mig till en boll under mitt täcke, sätter på en film jag inte sett och funderar på om jag någonsin kommer att... fungera. och jag vet inte. jag vet inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar