sömnen finns där för mig igen, fast den är till brädden fylld utav arga drömmar. drömmar där jag är arg, där jag skriker och sparkar och slåss och försöker förgäves att få någon typ av erkännande av de som finns där omkring mig som gör mig arg och ledsen och som får mig att känna mig orättvist behandlad. vaknar med rynkad panna, svettig hud och trycker handen hårt mot bröstkorgen för att känna mina hjärtslag, men de är små och diffusa. ingenting händer.
jag går till skolan i mina svarta tajta jeans och en stor stickad tröja i gråskala. med hörlurar i mina öron och med vinden i håret försöker jag tänka framåt. på ljuset. kommer till skolan och sitter där med ett stort leende, ingen kan gissa att jag, som är så glad, några timmar tidigare bara ville ligga kvar i sängen och lyssna efter de små hjärtslagen. försöker förstå allt vad meta-etik innebär men fastnar i min egen tankegång då jag bara lyckas fokusera på hur kall jag är, mina händer vägrar att värmas upp trots fingerlösa vantar och stickade tröjärmar och hur hungrig jag är, magen känns tom och avokadon på de fyra knäckemackorna som jag åt till frukost känns som om de åts oändligt länge sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar