jag har fått några timmars sömn, dessa sällsynta timmar som så sällan är ostörda men som nästan alltid infinner sig vid fel tidpunkt på dygnet. sitter i tystnad i min soffa, jag har inte flyttat mig ifrån den på nästan fem timmar, annat än för att då och då hämta en blodapelsin och sätta på mer tevatten. jag läser om alice och känner kärlek till mr carroll och allt som eskapism innebär medan jag ibland slänger en blick ut igenom fönstret för att se om det har blivit mörkt igen. det har det.
allt inom mig går på högvarv, på en sån hög frekvens att jag inte kan samla upp mer än små korn. allt man vill vara, allt jag vill vara. allt jag vill ändra på. allt världen är som den inte borde vara. allt världen är som den verkligen borde vara. kärlek och hat. hat? ja kanske hat. kärlek - utan tvekan.
det känns pretto, men det finns inget annat sätt att förklara det på. kärlek är det jag känner. kärlek till dem som håller om min rygg när jag behöver gråta. kärlek till dem som luktar på mitt hår utan någon anledning. kärlek till dem som säger att de vet att de kan lita på mig. kärlek till dem som faktiskt älskar mig. trots allt. trots att jag inte klarar av allt. trots att jag inte är en superhjälte. trots att jag inte är bäst i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar