obetänksamhet på löpband straffar sig, tydligen. det visste jag egentligen, men det hjälper mig inte så mycket nu i efterhand. allting gör ont. fysiskt och psykiskt. trasig.
den senaste veckan har varit utmattande. utpumpande.
ständiga små pauser för att orka vidare, ständigt små uppehåll då jag måste koncentrera mig på hur man faktiskt gör när man andas. känna efter om man kan hålla alla sina små tårar inne eller om man bara ska skita i det, gråta och låta det vara så.
jag önskar jag visste hur man gör. jag önskar jag visste hur man ens skrev ett jävla blogginlägg om hur fan det känns. kuken.
förresten så gör alla bilder i mitt huvud mig helt galen. stäng av mig. reboot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar