eating animals

har precis börjat läsa jonathan safran foers eating animals, vilket passar mycket väl in i de senaste dagarnas tankegångar, som främst kretsat kring hur galet för jävlig verkligheten och världen är. jag är uppriktigt rädd. väldigt rädd då det finns så många människor som inte bryr sig och så rädd för att jag inte bryr mig tillräckligt, varför gör jag inte mer? varför ska jag ha en bärbar dator som jag kan skriva blogginlägg på och en möjlighet till i princip vad som helst när majoriteten av jordens befolkning (och bedjurning) inte har några val alls. de slaktas och dör och ändå, trots att alla dessa bevis sparkar oss rakt i ansiktet så händer ingenting, och exploateringen och utnyttjandet fortsätter och folk ignorerar vad som borde spela någon roll, vad som borde göra någon skillnad. 

jag vill inte känna att mänskligheten är ond, att det bästa vi alla skulle kunna göra för planeten vi bor på är att ta kollektivt självmord. jag vill känna att det finns något jag kan göra, men vad och hur och var när jag dagligen kämpar för att ta hand om mitt eget liv, min egen ytterst moderata (och vegetarianska) kost, min egen energireserv som ständigt verkar ligga ner och inte riktigt kunna ta sig upp. 
hur fan ska jag klara av att engagera mig i nätverk som ingen människa är illegal när jag ständigt är orkeslös och ofta inte ser någon mening med något över huvudtaget (vilket jag inte ens borde få känna för att jag lever i ett rikt jävla land där folk har råd och möjlighet att göra så mycket mer än vad de gör. istället röstar man in rasister i vår riksdag.) 

hur ska jag någonsin klara av att vara vegan för att bidra så lite som möjligt till den groteska jävla köttindustrin, när jag varje dag får kämpa för att få i mig de mål som jag bör få i mig för att jag uppenbarligen är en svag och hopplös jävla människa. och även om jag vore vegan? spelar det någon som helst jävla piss roll om jag äter ägg eller inte då mänskligheten ändå verkar fast besluten att döda jorden, djuren och oss själva så snabbt som bara är möjligt? och all denna skit, denna hets, denna sjuklighet för något så trivialt som pengar. pengar som är ett jävla påhitt, ett tankeexpriment som bara finns för att vi väljer att tro på det. jag är så äcklad och så ledsen och känner mig så in i helvete hjälplös! vad fan ska det bli av allting?!?!?!?!?!? kuken.