det kan bero på att vintervädret i göteborg inte är det bästa, jag kan om jag vill välja att se det så. att det som tar emot, väggen av motvind som jag stretar mot faktiskt bara är dåligt jävla väder. men jag tror minsann på min heder att det inte är så det ligger till. istället börjar jag åter igen inse att jag har en känslomässig motvind, en emotionell storm som ligger och väntar på att bryta ut. igen. att klaga gör ingenting bättre, det vet jag mycket väl. att börja agera, förändra, utvecklas. det är det som kan göra någon skillnad. det som kan lugna stormvindarna såpass att jag även denna vinter kan rida ut väderleken och vänta på solen. och hoppas att den gör allt lite lättare. nu vet jag att det inte alltid är så det fungerar. men om jag har möjligheten att gå ut, utan att ta på mig jackor, oh så jag avskyr jackor, och utan att behöva slå mig fram för varje steg. utan att mina fötter och händer fryser till is oavsett hur många lager strumpor och vantar jag har på mig. då skulle kanske den där vardagsstormen vara lite enklare. nästan roande. och mindre oroande.